Vykort från Island
Våren -05 bilade vi runt Island. I nästan två veckor levde vi vårt dagliga liv i en vit hyrRAV4. Island är ett helt fantastiskt land, ett land som faktiskt måste upplevas. Reykjavik med sin puls, ödemarken i öster. Små, små samhällen som i guideboken kallas för Town's.
Första kvällen på i landet, efter det obligatoriska doppet i Blå lagunen var vi hembjudna till några kompisar till min syster. Traditionell Isländsk festmat stod på bordet. Korvarna och brödet var gott. Det som däremot krävde sin kvinna och sin mugg med brännvin var surhajen. Med en doft som får surströmming att dofta som en ljuvlig sommaräng kan den vända magen på den mest härdade. Dock skall jag påstå att smaken inte alls var så bedrövande som doften utlovade. Det gick an. Den kulinariska resan som var värd besväret var det isländska lammet. På vår rundtur blev middagsmaten nästintill standardiserad. Ett paket färdigmarinerad lammkotlett, en burk vitlökssås och en engångsgrill. Fast billigt vin, det åker man definitivt inte till Island för att inhandla.
Trots att Island inte är känt för sin täta befolkningsgrad så träffades ett flertal nämnvärda personer. Den äldre herren i tweedkavaj och i samma material en matchande hatt som guidade på infrastrukturmuseet i Skogar. Herren som trots att de skulle stänga alldeles strax tog sig tid att på bruten nordiska guida oss och ändå få oss att känna att han tyckte att vi var spännande att prata med. Detta till trots att vi nog bara var den miljonte turisten eller så.
Mannen i Myvatn som byggt om sitt föräldra hem till vandrarhem. Hans mjuka gång och hans servicemindness när han kom glidande och frågade "Is there anything you need". I vars vardagsrum vi spenderade hela kvällen i samspråk med amerikanska doktorer som tyckte att vi absolut skulle åka till Sanfransisco om vi någonsin skulle orka bege oss lite mer västerut.
Vidder, platt, brant, blåsigt soligt och varmt. Någongång måste det testas.
