Pengastress
Jag är definitivt en kortmänniska. Kontanter finns bara i enstaka fall och då i en uppsamlingsburk på jobbet för at kunna handla i restaurangen där.
Nu har det hänt så att jag har råkat samla på mig en hel del kontanter och således och har använt mig utav dem. Men det är förvirrande. Att räkna pengar är tydligen inte en kunskap som sitter i ryggmärgen även om den kan tyckas som ett enkelt handhavande. I mataffären är jag van att snabbt dra mina två kort medan kassörskan scannar in varorna, sedan en gång på godkänt och allt är klart. Men vanliga hedliga pengar och jag förvandlas till en femåring som ska skramla i hop ören till ett bugg. Efter att summan är framtagen ska man så få ordning på alla sedlar som har blandat sig med förra årets upplaga av kvitton. Få se nu 120 kr hur många tjugor är det? Medan man så står där och balanserar med handskarna under armen och rivandes bland tusen andra saker i börsen märks det att kön bakom börjar röra lite otåligt på sig. Vilket skapar ett ännu mer infernaliskt rivande i börsen. Kassörskan tar tacknämligt emot sedlarna utan att röja en min om innestående känslor. Tålmodigt frågar denne om man inte har en femtioöring. I bevämlighet svarar man så nej även om man vet att myntfacket i det närmaste sprängs av myntens trängsel. Men säger man inte nej och raskt lyckas räcka fram en femtioöring till kassörskan med ett lite småstolt leende på läpparna möts man oftast av en något kall nick, lägg den i myntboxen. Mynt vaddå? En lite stållåda med ett myntinkast som lika gärna spottar ut myntet igen.
Nej, kort är enkelt, bara man ihågkommer koden...
Nu har det hänt så att jag har råkat samla på mig en hel del kontanter och således och har använt mig utav dem. Men det är förvirrande. Att räkna pengar är tydligen inte en kunskap som sitter i ryggmärgen även om den kan tyckas som ett enkelt handhavande. I mataffären är jag van att snabbt dra mina två kort medan kassörskan scannar in varorna, sedan en gång på godkänt och allt är klart. Men vanliga hedliga pengar och jag förvandlas till en femåring som ska skramla i hop ören till ett bugg. Efter att summan är framtagen ska man så få ordning på alla sedlar som har blandat sig med förra årets upplaga av kvitton. Få se nu 120 kr hur många tjugor är det? Medan man så står där och balanserar med handskarna under armen och rivandes bland tusen andra saker i börsen märks det att kön bakom börjar röra lite otåligt på sig. Vilket skapar ett ännu mer infernaliskt rivande i börsen. Kassörskan tar tacknämligt emot sedlarna utan att röja en min om innestående känslor. Tålmodigt frågar denne om man inte har en femtioöring. I bevämlighet svarar man så nej även om man vet att myntfacket i det närmaste sprängs av myntens trängsel. Men säger man inte nej och raskt lyckas räcka fram en femtioöring till kassörskan med ett lite småstolt leende på läpparna möts man oftast av en något kall nick, lägg den i myntboxen. Mynt vaddå? En lite stållåda med ett myntinkast som lika gärna spottar ut myntet igen.
Nej, kort är enkelt, bara man ihågkommer koden...
