Suss-uss - Ingen stjärnbloggare

Har varit uppe i mina barndomstrakter i helgen. Där till fjälls har hösten kommit betydligt mycket längre än här. Min kära syster har återkommande hört av sig den senaste tiden och berättat hur mycket kantareller hon plockat. Så i nu under vårt besök där var det dags för henne att visa sin talang som kantarellsökare. Visst gjorde hon ett bra jobb och skörden blev en minst en kasse full.  Mina smaklökar sätter genast i gång och produserar bevattning i munnen medan jag tänker på kombinationen kantareller och älg.

Vad gör man när kassakon har stigit ut ur det inkomstbringande fältet i BCG-matrisen? Då det är dags att förpassar henne till en betande tillvaro på de ständigt gröna ängarna. Ihågkommandet av kon blir inte annat än det som en gång var en sorts milstolpe i en viss utveckling.

Vissa kor får ständigt beta vidare. Det betar av gräset i de avlägsna trakterna i vårt minne. Kassa kor likt de gråtande barn och andra flugor som lider under den mollmurrande strofen  "Det kommer jag aldrig att sätta i mitt hem åter igen".

Men så finns det kor, kor som åter igen kallats in av en ivrig getare. Dammas av, poleras, och rekonditioneras för att passa nya tiders varv. Ur den ovetande kon föds en modern klassiker, i marken förankras en ny milstople.

Kanske känns detta fenomen igen? Medaljongtapeten är bara en av de som under den senaste tiden fått sin renässans.

För vissa, de som gjort sig själv till kassakor och som nu betat upp hela sin hage, finns två alternativ. Dessa vägar att vandra är att se om man fortfarande har det eller om det går att damma av sina gamla spenar och mjölka ur ännu lite till. Kanske finns inte riktigt orken eller för den del kreatviteten. Men det man hade en gång det fungerade då, så varför då inte ta det hela om igen? Damma av, polera och rekonditionera?

Receptet är enkelt, ta din gamla hitdänga, lämna den till någon som dammar, polerar och rekonditionerar! Åk på PR-turne och återigen kommer det att nynnas  "You came". För mig som var lite för ung då, är minnet, doften av min systers hårspray, hennes svettpannband och hennes mintgröna mysdress allt i kombination medan Kim Wilde vrålade "You came" ut genom högtalarna från P:3's Tracks.
För mina ihopsparade pengar och kanske något bidrag från välvilliga vuxna inköptes från Esso-macken i närmsta samhälle. en blandkasset , Kim Wilde var med. Jag var inte med, jag stod utanför världen, förpassad till en lågstadieunges förväntan och önskan.

En ask som kanske inte skulle ha blivit öppnad är Pandoras. Så kom de något smärtsamma minnena igen, om lugna favoriter på radio ger mig mellanstadieångest så ger Pandora mig en liknande ångest om än starkare mer intensviare och något mer melankolisk. Högstadiedisco, den snyggaste killen som aldrig såg aldrig åt mitt håll. Då, när  vägen till ett potentiellt hångel var lika lång som ett martaton i slowmotion. Pandora har just öppnat asken igen och "Trust me" klättar uppför Sverige top 40. Jag försöker att skaka av mig känslan av misslyckande och trust me nu mer får jag hångla när jag vill.

Men ändå, så kan jag inte låta bli att känna mig nostalgisk? Vad blir nästa? Carrie? Snälla säg att det bli Carrie