Jag erkänner jag vill vara glamorös!
Mitt i allt mitt bekämpade mot att vara den starka materalist som jag är så pyr min längtan efter att vara glamorös under ytan. Men det hela känns som en vedhuggning i Pajala för ett brott man inte begått, det vill säga lönlöst och försöker man så blir det ändå bara fel.
Det kanske finns de som tror annorlunda, men jag bryr mig faktiskt om mitt utseende. Jag har ungefär fem minuter of fame varje dag, från det att jag har lagt håret till rätta och dragit ett varv med mascaran. Då ser jag helt ok ut! Fem minuter var det, från det att dörren till lägenheten stängs tills dess att jag nått lämpligt transportfordon har nedbrytelseprocessen börjat. När jag 20 minuter senare vandrar in på toaletten på skolan för att se om det fortfarande finns något uns kvar av mitt glimmrande jag möts jag var gång av ett tillplattat hår som står ut på fel ställen och en smikning som är lika existerande som en vattenpump i Sahara. Det är bara att upprivet sucka i spelgen och inse att det inte är något att göra åt denna gången heller.
Fast i mitt tråkiga jag brukar jag finna styrka i att jag innerst inne är väldigt cool och att jag säkert skulle se rätt hyfsad ut om bara inte allt talade emot mig.
Så till alla, jag är rackarnas cool, fast än så länge så är det bara Jesse som vet det! (Hon däremot har den beundransvärda förmågan att se cool och avslappnad ut vad än hon gör och vad än hon har lortat ned sig i, fusk)
Det kanske finns de som tror annorlunda, men jag bryr mig faktiskt om mitt utseende. Jag har ungefär fem minuter of fame varje dag, från det att jag har lagt håret till rätta och dragit ett varv med mascaran. Då ser jag helt ok ut! Fem minuter var det, från det att dörren till lägenheten stängs tills dess att jag nått lämpligt transportfordon har nedbrytelseprocessen börjat. När jag 20 minuter senare vandrar in på toaletten på skolan för att se om det fortfarande finns något uns kvar av mitt glimmrande jag möts jag var gång av ett tillplattat hår som står ut på fel ställen och en smikning som är lika existerande som en vattenpump i Sahara. Det är bara att upprivet sucka i spelgen och inse att det inte är något att göra åt denna gången heller.
Fast i mitt tråkiga jag brukar jag finna styrka i att jag innerst inne är väldigt cool och att jag säkert skulle se rätt hyfsad ut om bara inte allt talade emot mig.
Så till alla, jag är rackarnas cool, fast än så länge så är det bara Jesse som vet det! (Hon däremot har den beundransvärda förmågan att se cool och avslappnad ut vad än hon gör och vad än hon har lortat ned sig i, fusk)
