Suss-uss - Ingen stjärnbloggare

På en jättetrevlig blogg som heter ellas inspiration hittade jag tips på dessa "need to have" småbord från ZaraHome. Det lilla bordet kostar 599 kr och det större 699, helt överkomligt med andra ord.


Bild Zara Home

Nu har jag velat klart känns det som, det få gå som det vill med finanskriser och fallande huspriser. Jag vill ha ett hus nu!
Trots att steget till egna väggar och ett garage monetärt känns som en jorden runt segling så känner jag nu ändå att det är dags. 

Vi har kollat runt lite i snart ett år nu. Utan att veta vad egentligen vi vill ha. Nu däremot så har vi kommit på, vart på ett ungefär vi vill bo och att ett renoveringsobjekt går bra. 

Nu gäller det "bara" att hitta objektet med alla förutsättningar och till rätt pris...Sedan mina vänner blir det här en riktigt inrednings/renoveringsblogg igen. (Lägenheten känns så färdig på ett vis att jag inte har haft den inspirationen på ett tag nu) 

Men vet när man blir med hus eller inte, det kan ske i morgon, det kan ske om ett år. 



Dåligt med sådana här objekt på min hemmamarknad må jag säga... 
bild från freedigitalphotos

När jag började plåga mig själv utanför aerobicssalen hade jag som en vag målsättning att klara springa 2000 meter på under tio minuter. Varför det blev just det målet är för att det ingår i fystestet om man vill bli polis. Nu vill jag inte bli polis men testen är förhoppningsvis lagligt att kopiera ändå.

2 km under tio minuter låter visserligen inte farlig för många i den aktiva befolkningen. Men jag som alltid har haft enorma problem med att enbart slätlöpa såg det som en tämligen stark målsättning. Lägg där till att jag har lungvolym som en kedjerökande näbbmus så förstår ni ryktet om att "här kommer en hel blåsorkester" när jag är ute och lufsar.

I kväll tänkte jag så bege mig ut en tvärsväng och vad passar då bättre än en liten test?

Japp, jag klarade av det, med en hel minut till godo! Efter en uppvärmningskilometer på 5:30 satte jag fart på pygmebenen och rultatde runt 2 km på personlig rekordtid. Tänk att det finns folk som springer snabbare än så distanser det tiodubbla...Men dit hade jag inte tänkt ta mig.

Nästa mål blir milen under timman! Måldatum är dock tillsvidare icke känt...

Det börjar dra ihop sig något alldeles förfärligt. Nästa söndag är det då dags för den där tjejplågerimilen, och vet ni? Min träning kom i gång typ förra veckan och nu satsar jag på att vila mig i form. Det kan nog liknas med att ge upp, men saken är den att det ger jag blanka fan i. Jag menar, att bli 18399 eller 21458 det spelar egentligen ingen roll. Det är ju inte precis så att jag appellerar på bragdguldet precis.

Dessutom så vill jag klaga lite. I veckan som har gått har jag fyndat romansallat på Willys, men måste säga att jag är lite besivken. Det fanns inget som helst litterärt-mervärde i de gröna bladen!

Hur gick det här till? Som jag kan tänka mig att det liknar en tonårsdebut är det redan över? Jag var aldrig ens med egentligen om att det hade börjat? Jag trodde att det hela var förspelen och känner mig nu snuvad på konfekten och festen. Jag hann aldrig riktigt få upp känslan den här gången.

Är det verkligen så att OS är alldeles strax över? Vad hände? Var jag med?

Så här när bakljuset snart ska slås på och efterdyningarna rullar in så förstår jag att det trots allt inte är så stor nackdel att vara till hälften norsk. För halva jag har visst haft ett rätt hyffsat OS, om det nu var OS som var eller om det var något annat och OS kommer sedan. Ja, jag vet inte men man måste ju tro på det man ser.



Tusen Takk for OL! Bildet er tatt fra freedigitalphotos

Visste du att frusna hallon blixtrar om man tinar dem på full effekt i micron? Det kan vara bra att veta nästa gång värmeljusen tar slut. Plocka fram lite frusna hallon, vrid upp effekten på micron och vips är mysstämningen ordnad!


Bilden på det gnistrande bäret är lånat från FreeDigitalPhotos.net

Efter mitt tidigare utlägg om min typ (inre) fondvägg det senaste året, som ungefär följt med utveckligen på börsen så har jag nu börjat fundera på det här med sovrummet igen. Det är visserligen läggdags och kanske därmed naturligt, men ändå så måste jag väl någongång ta itu med den del av lägenheten som kan betraktas som katastrofområde.

Skjutdörrsgarderober, avrosafiering och bortslarvande av bordsfläkt står på agendan. Det som saknas är inspiration. Kanske rosa inte är så dumt ändå i jämförelse med krävande arbetsinsats. Om badrummet är rosa så varför inte också sovrummet?

Meeen, jag klarar inte av rosa sovrum. Allt jag ville när jag var liten, var ett rum i pastellblått. Min ömmande moder tog på sig öronvaxet och hävdade promt att det lilla barnet minsann skulle invaggas i snuttigt rosa. Trodde att jag för evigt lämnat det rosadrömmande tillståndet när jag lyckades fly ned i källaren där bastupaneln kom att på min, väldigt starka inrådan, målas i just pastellblått.

17 år och ett övergivet rosa flickrum senare, hamnade jag åter igen i jordgubbsmarängen. Lite mer diskret och mindre prinsesslik. men ändå likt förbannat rosa.

Kan det vara mitt straff här i livet? Evigt förvisad till de rosa väggarnas översyn över min sömn? Eller är det helt enkelt så att jag själv kan bryta min förbannelse genom att faktiskt ta tag i saken?

I slutet av förra seklet fanns det bårder. Inget rum var för litet för att prydas med dessa. Själv var jag i exstas när jag fann "kinestecken"-inspirerade bårder som på ett ungefärt sätt matchade tapeterna i hyreslägenhten.

Så gick det något år och dessa slitsamt uppsatta bårder förvandles till en martyriserande relik.

I folkhemmet fanns rädslan för Y2K och kanske var det den som skrämde slag på även bårdifieringen (lång koppling). Efter ett stiltje på marknaden och i behov av tröst efter IT-bubblans överbubbling kom fondväggen. Terracotta ut och sovrummen fick en fond i rött. Kände ni att ni fick mer lust?

Det skiftades färg. Från rött till svart. Från omönstrat till medaljonger och blommigt. När inte det heller räckte satte man parkettgolv på väggen. Det var jättekul om man först i stan. Sedan  blev det vad, golv på vägg?

Jag har haft bård och jag har en fondvägg. En fondvägg som nu ger mig gissel. Har gnisslat tänder en vecka nu, förmodligen för att semestern är slut och första jobbveckan är genomförd, men jag kan väl tillåtas tro att det på något sätt hänger ihop med mitt problem att bli av med fondväggen? Eller?

Så vid sista slicken, hur rengör jag skeden? Hyreslägenhet var relativt enkelt, men kanske väl drastiskt , flytta från rasket, en bård kan inte räknas som ett totalförstörande då den var uppstatt sk "proffessionellt" i linje med översta fönsterkarmen 20 cm nedanför taket.

Och nu fondväggen i bostadsrätt, blir lite svårare. Ska vi bo kvar här, då ska nuvarande fondvägg bort. Ska vi köpa hus och därmed kanske sälja med fondväggen. Fångens dilemma har uppträtt och fondväggen står kvar. Hur länge ska vi leva ihop fondväggen och jag? Kommer jag att komma till punkten då jag kallt avslutar dess existens med kända medel?
Någonstans inom mig hör jag måla måla måla, enkelt att förnya. Följa trenden men ändå vara snabb där i från. Varför kan jag inte vara som min farmor? Inreda mitt hem -47 och leva gott därefter? Nej, det är bara att inse att man är en mainstream devil just där peaken vänder. På gränsen till tidig accepterare men ändå så långt i från...


Fondvägg,fondvägg var ska du ta vägen nu?

I dag är det OS-invigning och jag kom just på att det måste blivit något strul med min anmälan?

Jag hade tänkt vara med i höjdhopp, men min motion om sänkt kvalgräns till 110 cm, verkar inte ha blivit behandlad?

Inför OS-dressyren, fick  jag ett surt svar tillbaka att käpphästar inte var tillåtna (tala om rasistiskt!)

IOK, har gång på gång mailat mig och sagt att golf inte är en olympiskgren, men hej, kom igen då, räfsa upp en åker och gör några hål på den då!

Av SOK fick jag ett hånskratt i luren när jag anmälde mig till 60 meter, jag orkar inte springa hundra så jag bad om 40 meters försprång av åldersskäl.

Jag vill också vara med i OS!

Det var 1991, step by step intogs flickornas hjärtan av de fem smörna i NKOTB. Ett hjärta som de dock inte kom åt, var ett lite pre-tonårshjärta sittandes i flickrummet i källaren på villan i Lappland.

Den heliga mässan var lördag klockan 14 och den ack så viktiga trackslistan. Med ena fingret stadigt vilande på inspelningsknappen som överförde magin från radion till det egna bandet. Det var under en sådan högmässa jag träffade Chesney, ni vet han med one hit wonder "I am the one and only" och ingen annan ville han vara. Jag var fast. Vinylen inhandlades i den stora staden Umeå i samband med en klassresa. I bussen, hela vägen hem satt jag och tummade på det blå omslaget, med en chesney tittandes på mig, med sin röda gitarr. Roxett skrälade ut "Spending my time" i lurarna på min gula freestyle.

I månader snurrade vinylen i mitt ljusblå flickrum. Dagdrömmarna escalerade i i 72 varv tillsammans Chesneys sammetsbubblande stämma.

Efter ett hett och intensivt förhållande började vi seperarera tillförmån för Eurodiscon som kom att inta fritisdgårdens tillfälliga dansgolv.

Men vad hände då med min Chesney? Jo, musik gör han fortfarande, både till andra och sig själv. Så någonstans där ute så existerar han. Via myspace kan man höra vad pojken för sig i dag. Tillfället bjuds också till en return till flickrummet The one and only.

220 mil senare och vi pustar ut hemma...

Resan började i ösregn mellan Umeå och Kiruna, plättar och mjölk på en rastplats utanför Gällivare. Regnet droppade av när vi lämnat Kiruna och styrde västerut mot Björkliden.

Tanken var att spela golf dagen efter, men hotet av det stora regnvädret fick oss att bokstavligen kasta på oss golfkläderna och springa ut på Björklidens golfbana. Några av banans hål ligger helt uppe på kalfjället, trots att jag är uppvuxen till fjälls så var det en fachinerande känsla att spela i fjällriset. En boll utanför fairway var en (ytterligare) förlorad boll.

Dagen efter gick turen förs till Narvik där vi gjorde ett kort stopp för att besöka krigsminnes museét. Tur att jag har hittat en man som är lika intresserad av att gå på museer som mig!

Därefter var det dags att tuffa några tio mil söder ut på Norges krokiga E6:a. Hemma hos mormor vid kanten av en helt vanlig norsk fjord var det precis som vanligt.  Min ena kusin var lite extra söt. En av tänderna som han skadade vid ett minifyrhjulings race i Tärnaby för 22 år sedan hade nu gett upp och han hade fått dra ut den. Han såg ut som en liten större modell av sitt sexårs jag.

Några dagar senare var det dags att tuffa lite syd-öst till mitt barndomshem. Gränshandelsmarknad med mycket skräp men med många gamla bekanta.

Kosan styrdes senare till Vindelälvensstrand där vi tillbringade några dagar på playan och faktiskt fick bada!

Efter en tvättmaskin hemma var det dags att vända kosan ytterligare söder ut och checka in hos några vänners arbetsläger i Norrfällsviken på högakusten. En runda golf och en målad stuga senare är vi nu åter hemma och ska vila upp oss i en vecka inför jobb!


Lapporten:En stadig följeslagare på Björklidens golfbana



I väntan på färjan som är E6:an över Tysfjorden


Längst byavägen hemma hos mormor.


Dimmigt och grått, men ändå vackert.


Vattnet i min hemby lockar inte till bad, såvida man inte har päls.


Hemma!


Grillkväll vid sjön!


Kokar kaffet snart?


Fjällpromend i sommarhettan. "Trams" tar en svalk.


Världens sötaste valp! Harry!


Ankomande båt för tansport över Vindelälven, mot beachen!


Några (?) bilder från vår semester...