Suss-uss - Ingen stjärnbloggare

Jag tror nog att jag kan ha ett rätt bortplockat hem. Ja hemmet i sig finns kvar, men det är det rena ytornas hem om ni förstår. Jag har en rätt ytlig inställning till hur jag vill leva mitt liv i mitt hus. Saker som ligger framme stör. Någon vattenflaska och ett par fjärrkontroller kan utlösa PMS-hormonsvallningar och lite tyst tandagnissel mellan mummlen. Nu var jag då inte någon perfekt människa, utan mitt ytliga lugn bygger på ett innerligt kaos. De panikkänslor jag känner när någon börjar dra i fel låda eller öppna fel dörr är liknande den som riktigta skellettgömmare borde känna när deras hemlighet är på väg att avslöjas. Men så här i vinter, när hobbyerna varit få och inte ett skrivet ord har kunnat slippra ur mina händer har jag fått släng av tydligt sorteringsiver och husmoderligt tagit tag i mina surdegar.

Lördagsförmiddag och jag googlar sönder musarmen efter en några snygga mobila torkställningar till tvättstugan. Ska det vara så svårt att erbjuda försäljning av en torkställning i lite mörkare trä?

Jag är just nu lite grinig och vill inte utöka min torkställssamling med ytterligare en sådan här, men jag behöver mer att torka på. Någon som har tips över var jag kan tänkas hitta något modell snyggare?

E24 presenterar i dag ett bildspel med lite IKEA-nostalgi. Visserligen lite tamt, jag hade gärna tagit ett frosseri i nostalgi istället för den lilla enkla kittling som presenterades.  Men visst fanns det godsaker. Bordet Löv till exempel, som enligt bildspelet var den första möbeln i det karaktäristiska platta paketet. Och visst väcker det lite ha-begär? Jag skulle inte säga nej till att få lägga vantarna på ett eget Löv


Bordet Löv, bild från E24.se

Dagen intention var att börja packa. Tre veckor kvar nu tills vi får nyckeln. Packade en låda med lite lull, lull som ljusstakar och övrigt undanstoppat pynt. Sedan då?

Ivrigt gick jag upp till förrådet, med tanken att börja där. Stod och tittade in i förrådet i några minuter, låste sedan dörren och tog hissen ned igen. Vårt förråd är så fullstoppat att endast en frigjord golvyta om 30*30 cm finns att stå på. Det finns inte på världskartan att vi ska kunna börja packa där inne innan vi fått börja köra bort en del saker....

Så nu har jag lagt ned det där med att packa

Källardrömmen i bastupanel kommer inte att prioriteras först, men kommer definitivt att så småningom få sig en make over. Jag sitter och leker lite med tanken på en "modern gillestuga med touch av sitt ursprung"

Den gröna heltäckningsmatta som i dag ligger på golvet är kvar i arbetshypotesen. Furupanelen på väggarna kommer att målas vita för att bringa ljus in i detta annars så mörkmurriga rum.

Restrerande färger som jag tänker mig är grönt (för att anknyta till golvet) lila och orange.

Något sådant här


Lampa Pikant från Mio


Lite tygtavlor på väggarna



Tyger mod daisy lime, Aviary Chartreuse från Japanease prints och Receiving Line Lime designat av Anna Maria Horner, tygerna kan köpas från Volksfaden

Det börjar sjunka in allt mer nu. Vi ska bli husägare. Det är dags att vinka adjö till det enkla livet i en modern lägenhet.
Snart förpassas vi två sjuttiotalister till ett lika sjuttiotalistiskt hus.

Den tid som kanske förut har funnits till att läsa om mode och shopping existerar inte längre. Nu är det nya favoritforumet på bygga hus som gäller. Som att vakna med en baksmälla utan alvedon i badrumsskåpet kommer insikten att inredning, det är bara på ytan det.  Det som gäller är mer byggteknisk hard core som luftspaltar, läckage vid taknock, uppreglade källargolv och obefintligt tätskikt i badrum. Var är fén med trollspöt, abrakadabra renovering fullständig.

Jag har känslan att efter tio år tillsammans och ett år som äkta makar så är det nu som den stora prövningen kommer. Jag har hållit i en sticksåg en gång i mitt liv det var femton år sedan och hände under en träslöjdstimma i nian.

Sedan är det lika bra att jag erkänner det på en gång när det kommer till hantverk så är jag är fruktansvärt onogrann, en liten slarver faktiskt. Jag ska dock med all min vilja försöka motarbeta den tendensen hos mig själv. Om inte annat får jag väl försöka smita undan genom att sitta i ett hörn och se blond och söt ut, även om det i mångt och mycket känns som betydligt mer talangkrävande än renoveringsarbete.

2 månader kvar
1 lägenhet att sälja


Skräckblandad förtjusning.

Såvida inte onsdagens husbesiktining visar något helt annat så är det dags att sätta ut lägenheten till försäljning nästa vecka.

Lägenheten är i grunden helt ok, men vi vill gärna visa upp den från dess allra bästa sida.
Nu vill jag gärna ta mot tips på hur vi ska visa lägenheten från dess bästa sida..


Köket

Från ytterdörren genom lägenheten

Matplatsen som binder ihop köket och vardagsrum


Sovrummet, jag ska inhandla ett överkast...har inget i dag.


Lite lådor och gamla datorer ska förpassas till det redan fulla vindsförrådet


Vardagsrum


vardagsrum annan vinkel


Bdrummet

Balkong 1

Balkong 1 annan vinkel


Balkong 2

Så, vad ska jag göra inför försäljning?

På en jättetrevlig blogg som heter ellas inspiration hittade jag tips på dessa "need to have" småbord från ZaraHome. Det lilla bordet kostar 599 kr och det större 699, helt överkomligt med andra ord.


Bild Zara Home

Nu har jag velat klart känns det som, det få gå som det vill med finanskriser och fallande huspriser. Jag vill ha ett hus nu!
Trots att steget till egna väggar och ett garage monetärt känns som en jorden runt segling så känner jag nu ändå att det är dags. 

Vi har kollat runt lite i snart ett år nu. Utan att veta vad egentligen vi vill ha. Nu däremot så har vi kommit på, vart på ett ungefär vi vill bo och att ett renoveringsobjekt går bra. 

Nu gäller det "bara" att hitta objektet med alla förutsättningar och till rätt pris...Sedan mina vänner blir det här en riktigt inrednings/renoveringsblogg igen. (Lägenheten känns så färdig på ett vis att jag inte har haft den inspirationen på ett tag nu) 

Men vet när man blir med hus eller inte, det kan ske i morgon, det kan ske om ett år. 



Dåligt med sådana här objekt på min hemmamarknad må jag säga... 
bild från freedigitalphotos

Efter mitt tidigare utlägg om min typ (inre) fondvägg det senaste året, som ungefär följt med utveckligen på börsen så har jag nu börjat fundera på det här med sovrummet igen. Det är visserligen läggdags och kanske därmed naturligt, men ändå så måste jag väl någongång ta itu med den del av lägenheten som kan betraktas som katastrofområde.

Skjutdörrsgarderober, avrosafiering och bortslarvande av bordsfläkt står på agendan. Det som saknas är inspiration. Kanske rosa inte är så dumt ändå i jämförelse med krävande arbetsinsats. Om badrummet är rosa så varför inte också sovrummet?

Meeen, jag klarar inte av rosa sovrum. Allt jag ville när jag var liten, var ett rum i pastellblått. Min ömmande moder tog på sig öronvaxet och hävdade promt att det lilla barnet minsann skulle invaggas i snuttigt rosa. Trodde att jag för evigt lämnat det rosadrömmande tillståndet när jag lyckades fly ned i källaren där bastupaneln kom att på min, väldigt starka inrådan, målas i just pastellblått.

17 år och ett övergivet rosa flickrum senare, hamnade jag åter igen i jordgubbsmarängen. Lite mer diskret och mindre prinsesslik. men ändå likt förbannat rosa.

Kan det vara mitt straff här i livet? Evigt förvisad till de rosa väggarnas översyn över min sömn? Eller är det helt enkelt så att jag själv kan bryta min förbannelse genom att faktiskt ta tag i saken?

I slutet av förra seklet fanns det bårder. Inget rum var för litet för att prydas med dessa. Själv var jag i exstas när jag fann "kinestecken"-inspirerade bårder som på ett ungefärt sätt matchade tapeterna i hyreslägenhten.

Så gick det något år och dessa slitsamt uppsatta bårder förvandles till en martyriserande relik.

I folkhemmet fanns rädslan för Y2K och kanske var det den som skrämde slag på även bårdifieringen (lång koppling). Efter ett stiltje på marknaden och i behov av tröst efter IT-bubblans överbubbling kom fondväggen. Terracotta ut och sovrummen fick en fond i rött. Kände ni att ni fick mer lust?

Det skiftades färg. Från rött till svart. Från omönstrat till medaljonger och blommigt. När inte det heller räckte satte man parkettgolv på väggen. Det var jättekul om man först i stan. Sedan  blev det vad, golv på vägg?

Jag har haft bård och jag har en fondvägg. En fondvägg som nu ger mig gissel. Har gnisslat tänder en vecka nu, förmodligen för att semestern är slut och första jobbveckan är genomförd, men jag kan väl tillåtas tro att det på något sätt hänger ihop med mitt problem att bli av med fondväggen? Eller?

Så vid sista slicken, hur rengör jag skeden? Hyreslägenhet var relativt enkelt, men kanske väl drastiskt , flytta från rasket, en bård kan inte räknas som ett totalförstörande då den var uppstatt sk "proffessionellt" i linje med översta fönsterkarmen 20 cm nedanför taket.

Och nu fondväggen i bostadsrätt, blir lite svårare. Ska vi bo kvar här, då ska nuvarande fondvägg bort. Ska vi köpa hus och därmed kanske sälja med fondväggen. Fångens dilemma har uppträtt och fondväggen står kvar. Hur länge ska vi leva ihop fondväggen och jag? Kommer jag att komma till punkten då jag kallt avslutar dess existens med kända medel?
Någonstans inom mig hör jag måla måla måla, enkelt att förnya. Följa trenden men ändå vara snabb där i från. Varför kan jag inte vara som min farmor? Inreda mitt hem -47 och leva gott därefter? Nej, det är bara att inse att man är en mainstream devil just där peaken vänder. På gränsen till tidig accepterare men ändå så långt i från...


Fondvägg,fondvägg var ska du ta vägen nu?

Jag kan fortfarande inte riktigt släppa Kenyaresan som skulle ha blivit av i februari i år. Kanske är det därför som jag på ett bitterljuvt sätt har börjat suckta efter zebrarandigt? Eller så har lejonhonan i mig fått något sorts jaktlust.  Här på svannen, eller sovrummet menar jag, stoltserar redan en zebratavla.
Här har jag hittat lite annan zebrainseration.


Duschvägg designad av Bertil Petterson, finns endast att köpa under -2008!


Gångmatta Brygga från Kasthall

När jag surfar runt på det de otaliga heminredningsbloggar som finns möts jag ofta av tips på olika pyssel. Goda och grundliga tips på hur man kan skapa den personliga touchen. Redan när mitt öga registrerar ordet pyssel börjar det krypa lite i tårna på mig och jag vrider mig lite obekvämt i stolen. Det kan hända att min puls ökar något och jag kan känna av en analkande stress.

Martha Steward komplexet har då fångat mig. Finns det något jag är så är det opysslig. Obehgaliga minnen från min barndom tornar upp. Påskpysslet  i lågstadiet "så fina påskkärringar ni har gjort, ehh Sussi, vad har du gjort, är det en påskkärring?"  Det är något i mina fingarar som löper amok när jag ska klippa och klistra för egen hand. Min hjärna säger precis hur det ska se ut, men händerna vägrar att lyda. Min absoluta pysslingsmardröm hände under mellanstadiet. Vi skulle tillverka mobiler, små söta fåglar i papper skulle hänga ned och dansa för vinden. Jag såg inte något sött i fågeldansen och försökte raskt utföra min uppgift för att få det överstökat. Resultatet blev ruggiga fåglar med eggiga kanter. Min lärarrinna granskade mitt verk och gav stränga order om att mjuka till kanterna och förvandla de luggslitna kråkorna till söta blåmesar. Mitt hjärta började pumpa i maximalt antal slag per minut, den order läraren gav mig var lika omöjlig att utföra och det kändes precis som när mattanten vaktade fast oss vid vårat bord, som en testosteronstinn schäfer vaktandes över att vi slutförde tallriken med bruna bönor och fläsk innan vi fick gå ut på skolgården och leka.

Jag saknar inte kreativitet men jag kanske mer är visionären som låter andra utföra efter mina instruktioner. Det gäller nog många andra praktiska saker också kan jag berätta om jag riktigt ska rannsaka mig själv...

Men i alla fall min opysslighet till trots så beundrar jag alla som har tålamod att sitta och pilla och puttra. Det som är avkopplande för andra är mer stressande än ett halvårsbokslut för mig.


Precis lagomt pyssel för mig, en bit persilja på en potatis!

Så här i +3 grader och snålblåst så känns den analkande sommaren en aning ironisk. I jakten på sommaren begav jag mig dock till IKEAS hemsida för att få lite inspiration till balkongen. När den inspirationen visade sig bli lika ironisk som sommaren stötte jag dock på denna underbara bärkasse och kuddar i serien SOMMAR.

Ironin byttes till nostalgi och jag kände lukten av vinterinstängd stuga, cykel av gammal dammodell och mormors virkning. Doften av hav olja och sjö. Plötsligt längtar jag inte längre till sommaren utan längtar tillbaka dit någon gång i början av 80-talet när jag sprang omkring i långkalsonger som på ett mystiskt sätt påminnde om väskan här nedan. (Fast de var stickade av något garn med mycket ylle i så mitt minne består mest av kraspande fingrar)


Bärkasse SOMMAR från IKEA


Kuddar SOMMAR från IKEA - En längtan till mormors soffa.

På grund av de tragiska händelserna i Kenya blev vår bröllopsresa dit inställd. Det var en ren och skär besvikelse att det skulle bli så och jag har fortfrande som mål att en dag få bege mig ut på safari. Istället för att se the big five kom jag istället att sjunga kareoke på Gran Canaria med en överförfriska norsk medelålders dam, vilket också var en upplevelse i sig.

Som safariekompensation blev jag kär i en zebra-tavla från IKEA. Måste erkänna att jag fnyst lite åt IKEA-konst, ja egentligen all billig massproducerad konst som finns alls. Jag är lite stor på mig i den frågan. Jag tror nämligen att jag kan göra ett minst lika bra jobb på egen hand. Observera att jag tror...

Vad jag inte tänker på är att en målarduk kostar ungefär lika mycket som en färdig tavla = jag blir snål.
För att måla själv måste man också ha inspiration, var köper jag det?
Förutom inspiration krävs tid, för att få tid krävs det att man prioriterar, har man ingen inspiration prioriterar men inte att måla, och således blir ingen tavla gjord.

Nu står zebratavlan på sänggaveln och väntar på att övriga sovrummet skall förfinas.