Suss-uss - Ingen stjärnbloggare

Få kunde väl under gårdagen undgå att nummer två i den brittiska tronföljden ställde till med bröllop. Jag hade säkert fällt en tår eller två om jag följt kalaset medielive. Det är något speciellt med bröllop och jag har väl lite surmulet och avundsjukt konstaterat att mina deltaganden i sådana här tillfällen har varit allt för få. (Stor fet kärlekskänga till alla ogifta i min närhet). Så i veckan kom det då ett kuvert med våra namn på och lite så där bubblande glatt kunde det konstateras att det var en bröllopsinbjudan! Woho vad kul det ska bli!

Jag tror att jag har gjort bort mig, rejält dessutom. Det är så att jag har börjat hamstra träningsgrejor. Hoppsan. Den så kallade sporthallen nere i källaren har nu defakto börjat att göra skäl för sitt namn. Ajdå. Det finns snart ingenting längre att argumentera om, det är bara att gå ned, jacka in datorn i de förberedda högtalarna, kräma på spotify eller lämpligt program på PLAY och sedan bara köra. Varför gör jag så här mot mig själv? Varför stänger jag ut precis alla möjligheter, till konstant soffrosseri och lathet? Arma iderikedom som plötslig kan dyka upp och göra slag i sak.

Jag vill med något sentimental men ändå framåtsträvande blick erkänna att vintern 2010/2011 nu officiellt är över. Hur är det då möjligt att tidsbestämma vinterns övergång till vår? Ja, det är faktiskt inte helt enkelt, för en modern människa som rör sig över stora geografiska områden kan årstidsbegreppen verka starkt förvirrande. I Fjällbyn där påsken spenderas är det statistiskt sett vinter till den 5 maj, pappa lever alltså i vinter, här i stan är brukar den statistiska våren komma kring den 10 april så där. Eftersom att påsken ibland inträffar  efter den tionde april så reser man inte bara geografiskt utan även mellan årstider, ja nu svävades det ut i lite filosofi.

Efter nästan en veckas vistelse i fjällen är nu påsken över och hemmet i staden återtaget. Kontrasternas tid är här, Fjällbyn stoltserade med mängder av snö även om de senaste dygnens sommartemperaturer har gjort allt för att krympa det vita täcket. Medan här nere i staden börjar gräsmattan att laseras i grönt.

E-nummer är inte alltid av onodo. Eftersom att jag avskyr pappersräkningar så är E-fakturor bra.

I dag är en sådan där dag, när det bara är lite smått blä. Inte blä på riktigt så där så att man hänger med huvudet och svårmodigt vankar fram genom tillvaron, men inte heller så där tjohoo som när studselistudsstegen är med. Det hade lika gärna kunnat regna, men i stället är det sol och tio grader varmt.