Jag saknar mitt skrivbord!
Inför hösten i somras var jag allt för kaxig. Tänkte att jag skulle ändå sluta plugga snart, så varför ödsla tid på att försöka få in mitt skrivbord i det ändå lilla arbetsrummet. Varför ta upp denna dyrbara plats på ett skrivbord som ändå bara skulle bli en mellanlandningsstation för diverse viktiga och oviktga papper och gud vet allt. Nu ångrar jag mig. Det blev mer att plugga än vad jag trodde, akademikerarbetslösheten slår som en nerskiten hönsfjäder i ansiktet på oss stackare som egentligen är färdiga men inte kommer ut från Universitetets gulteglade vinterkalla byggnader.
Så vad återstår då att göra? Speciellt när man läser juridiska kurser, böcker tenderar att tillökas fortfaren än två kaniner av var kön i en liten bur. Fram och tillbaka över köksgolvet går min vandringsstig, fram och tillbaka bärandes än en bok hit, än en bok dit och mitt matbord, det är överbelamrat. 15 veckor kvar sedan måste jag sluta vid universitetet, då får det vara nog, det tycker nog både jag och köksbordet...
Det är heller inte en fysiskt möjlighet att bära med sig alla böcker man kan tänkas behöva för att sitta och utnyttja skolans studieplatser, eller möjlighet finns väl, men vem vill bli vältränad? Inte jag...
Live från Sussuss matplats
Så vad återstår då att göra? Speciellt när man läser juridiska kurser, böcker tenderar att tillökas fortfaren än två kaniner av var kön i en liten bur. Fram och tillbaka över köksgolvet går min vandringsstig, fram och tillbaka bärandes än en bok hit, än en bok dit och mitt matbord, det är överbelamrat. 15 veckor kvar sedan måste jag sluta vid universitetet, då får det vara nog, det tycker nog både jag och köksbordet...
Det är heller inte en fysiskt möjlighet att bära med sig alla böcker man kan tänkas behöva för att sitta och utnyttja skolans studieplatser, eller möjlighet finns väl, men vem vill bli vältränad? Inte jag...
Live från Sussuss matplats
