Sportlov för äldre
Utan barn och i pretrettioårsåldern (huvaligen) så får man ta sig sitt sportlov själv. Det som tidigare var en vecka byts nu ut mot en långhelg.
Åkte upp till mina barndomstrakter i helgen. Lappland visade upp sig från en mycket positiv sida. Strålande sol men bitande kyla i marsmorgonen.
Sportande, kan jag väl inte säga att det blir så mycket av. Men tanken fanns i alla fall. För att jag tänkte dagligen att jag borde ha åkt lite skidor på tvären, vilket aldrig kom sig för att ske. Visst är det tanken som räknas?
Sportandet blev i stället till motorsportande. Jag återsåg en kär gamal vän. "Lill-Polarisen" närmare kallad. En liten ärtig snöskoter från början av nittiotalet med rosa handtag. Jag och Lill-Polarisen har haft många trevliga stunder tillsammans. När man växer upp i en glesbygd i de västliga delarna av Södra-Lappland så är mopedsäsongen mycket kortvarig, för att inte säga obefintlig. Sommarmånader är mer tillfälliga än varaktiga och snön evig. Ett nästintill istidbaserat landskap stimmulerar till motoraktivieter med något slags band istället för hjul. En fjällbo föds praktiskt taget på sin snöskoter. 16-års dagen betydde i alla fall tidigare att man fyllde frihet. (Nu mer krävs sköterkort för att få köra men då gällde bara ålder) med kompisar utspridda inom socknen som geografiskt sett omfattar en si sådär 9 mil så var en skoter ett verktyg för att träffa kompisar. Jag och Lill-polarisen flög socknen runt och off the reckord kan jag tala om att Lill-Polarisen gör 140 kmh i timmen, officiellt har den aldrig gått snabbare än 70...
Vårvinter betyder för en fjällbo att den sociala delen av året börjar. Det är nu den karaktäristiska fjällbon träffar folk. Man åker man ur huset på sina snöskotrar och träffas på vissa av fjällborna erkända platser. Var by eller vart sällskap har sitt eget "goställe" där man gräver ned sig i snögrottor och häckar hela dagarna med "gofika". Sedan tar man en runda med skotern och hälsar på i de andra häckningsställena.
Jag och Lill-Polarisen! Obs det är jag som ligger på skotern, inte en strandad valross som vissa har trott. Jag har faktiskt 5 tröjor, dunjacka ala michelin och förutom dubbla långkalsonger och träningsbyxor även två par täckbyxor, jag frös nästan inte alls!
Åkte upp till mina barndomstrakter i helgen. Lappland visade upp sig från en mycket positiv sida. Strålande sol men bitande kyla i marsmorgonen.
Sportande, kan jag väl inte säga att det blir så mycket av. Men tanken fanns i alla fall. För att jag tänkte dagligen att jag borde ha åkt lite skidor på tvären, vilket aldrig kom sig för att ske. Visst är det tanken som räknas?
Sportandet blev i stället till motorsportande. Jag återsåg en kär gamal vän. "Lill-Polarisen" närmare kallad. En liten ärtig snöskoter från början av nittiotalet med rosa handtag. Jag och Lill-Polarisen har haft många trevliga stunder tillsammans. När man växer upp i en glesbygd i de västliga delarna av Södra-Lappland så är mopedsäsongen mycket kortvarig, för att inte säga obefintlig. Sommarmånader är mer tillfälliga än varaktiga och snön evig. Ett nästintill istidbaserat landskap stimmulerar till motoraktivieter med något slags band istället för hjul. En fjällbo föds praktiskt taget på sin snöskoter. 16-års dagen betydde i alla fall tidigare att man fyllde frihet. (Nu mer krävs sköterkort för att få köra men då gällde bara ålder) med kompisar utspridda inom socknen som geografiskt sett omfattar en si sådär 9 mil så var en skoter ett verktyg för att träffa kompisar. Jag och Lill-polarisen flög socknen runt och off the reckord kan jag tala om att Lill-Polarisen gör 140 kmh i timmen, officiellt har den aldrig gått snabbare än 70...
Vårvinter betyder för en fjällbo att den sociala delen av året börjar. Det är nu den karaktäristiska fjällbon träffar folk. Man åker man ur huset på sina snöskotrar och träffas på vissa av fjällborna erkända platser. Var by eller vart sällskap har sitt eget "goställe" där man gräver ned sig i snögrottor och häckar hela dagarna med "gofika". Sedan tar man en runda med skotern och hälsar på i de andra häckningsställena.
Jag och Lill-Polarisen! Obs det är jag som ligger på skotern, inte en strandad valross som vissa har trott. Jag har faktiskt 5 tröjor, dunjacka ala michelin och förutom dubbla långkalsonger och träningsbyxor även två par täckbyxor, jag frös nästan inte alls!
