Mygghelvetet
Efter en trevlig midsommarhelg vid högakusten kändes det som att kroppen ville göra sig av med de kilovis med mat och nubbarna, vinet, och ölet som runnit ned under helgen.
Är fortfarande lite förkyld så jag hade inte tänkt springa, men en promenad i I20 skogen lät som en trevlig kvällspromenad. Fördelen med Umeå är att stan är helt och hållet myggfri. Det kan man inte kalla I20 skogen. Om varje människa har ett visst antal mygg som ska följa en genom livet. Så är Umebornas hela myggkvot bosatt i denna annars så trevliga skog. Jag är en mycket omtyckt person av dessa små illbarmeliga jävlar. Tillslut hade du surrat så mycket kring mitt huvud att jag helt enkelt bestämde mig för att springa ifrån dem. Min springstund blev faktiskt en mycket angenäm sådan. Jag sprang efter Tavelsjöleden och att springa efter en slingrig skogstig är bra mycket trevligare än att cruisa cykelbanor.
Nästan hemma kändes det som att benen fortfarande var fulla av spring och jag kände mig så där härligt atletiskt (inte ofta) Vid Dragonskolans löparbanor kollade jag mig runt så att ingen såg mig. Jag tog fram mobilen och så klockade jag mig själv på 60meter. Jajemän, kärringen hon kan fortfarande trots halvstelt tillstång kvala in under 10 sekunder fastän hon närmar sig de 30. Synd att jag inte har hittat en höjdhoppsställning någonstans
Är fortfarande lite förkyld så jag hade inte tänkt springa, men en promenad i I20 skogen lät som en trevlig kvällspromenad. Fördelen med Umeå är att stan är helt och hållet myggfri. Det kan man inte kalla I20 skogen. Om varje människa har ett visst antal mygg som ska följa en genom livet. Så är Umebornas hela myggkvot bosatt i denna annars så trevliga skog. Jag är en mycket omtyckt person av dessa små illbarmeliga jävlar. Tillslut hade du surrat så mycket kring mitt huvud att jag helt enkelt bestämde mig för att springa ifrån dem. Min springstund blev faktiskt en mycket angenäm sådan. Jag sprang efter Tavelsjöleden och att springa efter en slingrig skogstig är bra mycket trevligare än att cruisa cykelbanor.
Nästan hemma kändes det som att benen fortfarande var fulla av spring och jag kände mig så där härligt atletiskt (inte ofta) Vid Dragonskolans löparbanor kollade jag mig runt så att ingen såg mig. Jag tog fram mobilen och så klockade jag mig själv på 60meter. Jajemän, kärringen hon kan fortfarande trots halvstelt tillstång kvala in under 10 sekunder fastän hon närmar sig de 30. Synd att jag inte har hittat en höjdhoppsställning någonstans
