Det börjar alltid bra
I takt med att gräset blir grönare och att knopparna frodas så tar alltid den stora ambitionen sin början. Det planeras stort och inspirationen blommar. Lång fram i hösten hägrar en bra tid i den nu mer traditionella tjejmilen. I takt med att löven slår ut och växer sig allt större blir antal löparpass färre.
.
I år ska det bli annorlunda, i år SKA jag följa det fasställda träningsprogrammet, banne mig, jag lovar och svär. Jag inser att jag tidigare bara sprungit två gånger i veckan, jag lovar och svär att det ska bli fyra. Lyckades nästan förra veckan då det blev tre. Men denna vecka borde jag klara det eftersom att jag redan prickat av två.
Måste medge att jag fortfarande tycker att löpning, eller den variant som jag ägnar mig åt "framåthasning" är fruktansvärt tråkigt. Jag saknar snön och skidorna.
lovar och svär, springa ska jag, lite i alla fall
