Suss-uss - Ingen stjärnbloggare

Det är lätt att trilla dit igen, på något som tidigare uppslukat en totalt och absolut. Att jag är något av en beroendepersonlighet kan nog mina tidigare två misslyckade försök att sluta snusa påvisa, som förhoppningsvis efterföljdes av ett lyckat tredje försk som hållit i sig i dryga två år nu. Men det är inte det fysiska behovet av små dosor som denna gången får mig att gå upp i limning och närma mig nirvana i lyckokänslemått. I tio år höll jag mig undan och inhalerade bara då och då. Sedan fick jag något fyr för mig förra våren och kom på att jag skulle öka dosen lite. Visst, snart fann jag mig sitta där en gång i veckan igen med ökande vilja att bara få mer och mer. Fast igen! Och nu äntligen dags för veckans lyckostund när jag totalt går in för vad jag gör, när jag glömmer tid och rum och bara finns där och då. Det är dags för veckans dressyrlektion!