Suss-uss - Ingen stjärnbloggare

Med mitt jobb följer resor över hela norrland, inte så ofta kanske men ibland mer frekvent än annars. Just hösten brukar vara en rätt resintensivperiod i samband med att siffrorna för nästa år ska läggas. Under mina tretimmarspass i bilen brukar jag stirrande ut i mörkret finna mig tycka synd om sörlänningar. Detta mörker som de är så totalt vana vid. Svartvåt asfalt som äter upp även de bästa xenonstrålkastare. Ett svartmörkt E4, är deras verklighet. För oss är det bara en kort period. Ett litet svisch innan den ljuvliga snön kommer och lyser upp vår värld igen. Sedan kan jag väl erkänna att jag är lite smått missunsamm med vårarna där nere. De som kommer fort och inte är en utragen snösmltningsprocess som börjar i mars och slutar till första maj.

Så har hösten kommit, gula löv har lagt sig som en halvprasslig filt över gräsmattan. De senaste veckorna har, trots mycket varma och behagliga höstveckor, en litet sug börjat att intensifieras hos mig. För första gången i mitt liv längtar jag efter snö! Jag håller mina tummar hårt för att vi slipper en lång och uttraden slaskhöst vilken gör mina E4-färder efter norrlandskusten till ett deppressivt tröstlöst mörker. Tänk att ett par längdskidor skulle skapa denna längtan till vinter, jag som alltid försökt att fly från den vill nu till den?