Suss-uss - Ingen stjärnbloggare

Jag skrev nedan att i sommar skulle det inte bli några tomater. Det är förvisso sant att det inte kommer att bli lika mycket tomater som tidigare, men jag kunde inte gå för bi tomatplantorna på Granngården utan att lägga ned en i korgen.

Om sommaren kommer att bli tomatfattigare än tidigare som kommer den att bli desto mera gubbig och örtig.
Jag har planterat 6 jordgubbsplantor i krukor, det vattnas i munnen på mig när jag tänker på smaken av färska gubbar.

Dessutom ska jag odla mycket kryddor hade jag tänkt. Basilika växer som ogräs hos oss och som den basilianska storkonsument jag är lönar det sig att föda upp själv och frysa in.
Fler kryddor kommer att bli persilja, oregano och något mer som ser lockande ut.



Jordgubbe som jag hoppas kommer att trivas hos mig,




Ormbunke, jag ser något som kan liknas vid en bunke, men jag ser ingen orm?

I går kände jag mig duktig. Jag använde cykeln som transportmedel hela dagen. Jag hade tänkt fuska när jag skulle åka och köpa jord, men något envist slog mig och jag vände om cyklen och trampade till granngården. Det gick faktiskt oväntat lätt att få hem 50 liters säcken på en moutainbike utan pakethållare eller korg. Jag lade upp säcken på sadeln och vilade den mot ramen sedan styrde jag cykeln hem. Får se hur duktig jag kommer att vara i framtiden...

Gårdagens cyklande resulterade i gömda skor på ena balkogen. varifrån kommer alla skor? Vi har tre skoskåp, en skohylla och dessutom massa skor under ett bord på balkongen? Detta faktum går inte ihop med att jag aldrig har skor att sätta på mig??


Inga skor i syne!



Men där under är dem!

Det har inte blivit så mycket bloggande i veckan, det har varit desto mer jobb.

Idag ska jag bara ha en skön dag. Tänke åka och köpa lite blommor och påbörja sommarens plantering på balkongerna.
Vi käkar sallad som två frenetiska kaniner så jag funderar på att sätta sallad i mina baljor. Jag tror dock inte att det blir några tomater i år. Jag tror att jag har gödslat dem för lite tidigare år vilket har gett dem en ganska tam smak.

Efter att jag pysslat ska jag sätta mig på balkongen med en bok. Tack till inglasningen som gör det möjligt att sitta ute även om sommaren inte riktigt vill ge oss någon värme ännu.


Grönt är skönt, nu börjar sommarsäsongen på balkongen

Trots den omotivation som råder angående min träning så tog jag mig faktiskt ut i kväll. Måste ha åkt på någon tvärinkommen inspiration i samma ögonblick som Sverige slog Schweiz i VM-s kvartsfinal.

Det blev några kilometer i det mest absolut långsammaste tempo, där på gränsen till att det inte ens är jogg längre.

Ett tips, som faktiskt ökar på motivationen med ungefär 50%-100% är en GPS-klocka. Denna helt finurliga lilla pryl som i sin mesta enkelhet mäter hur långt man sprungit och hur länge man hållit på. Sedan finns det mer avancerade varianter som nästan springer åt dig. Ja, nästan i alla fall :)



GPS-klocka från Garmin

Så här i +3 grader och snålblåst så känns den analkande sommaren en aning ironisk. I jakten på sommaren begav jag mig dock till IKEAS hemsida för att få lite inspiration till balkongen. När den inspirationen visade sig bli lika ironisk som sommaren stötte jag dock på denna underbara bärkasse och kuddar i serien SOMMAR.

Ironin byttes till nostalgi och jag kände lukten av vinterinstängd stuga, cykel av gammal dammodell och mormors virkning. Doften av hav olja och sjö. Plötsligt längtar jag inte längre till sommaren utan längtar tillbaka dit någon gång i början av 80-talet när jag sprang omkring i långkalsonger som på ett mystiskt sätt påminnde om väskan här nedan. (Fast de var stickade av något garn med mycket ylle i så mitt minne består mest av kraspande fingrar)


Bärkasse SOMMAR från IKEA


Kuddar SOMMAR från IKEA - En längtan till mormors soffa.

Tydligen ska Annika Sörenstam (världens bästa kvinnliga golfare) tillkänna ge att hon slutar.

Det måste betyda att det blir ett ledigt jobb som golfproffs på LPGA-touren. Härligt! Det ska jag defenitivt söka!
 
Hej Touren

Jag är en golfspelande tjej på 29 vårar som söker jobbet som efterträdare till Annika. Mitt handikapp är kring 23 och det verkar inte bli lägre precis. Snarare går det uppåt igen, men mina vänner säger att jag är rolig och jag kan säkert klämma fram ett skämt eller två till den jag går i ledarboll med.

Jag slår inte särskilt bra, även om det ibland råkar bli både långt och rakt, men ärligt, oftast är jag ute i skogen och harvar. Mitt närspel är katastrofalt, men min puttning har bliivt bättre( har gått från 5 putt till nästan 3 putt). Min sämsta egenskap är jag blir otroligt arg och frustrerad på golfbanan, men låter ni mig vinna ska jag inte ställa till några scener inför världens golfetablissemang.

Jag ser fram emot att få påbörja min anställning som golfproffs redan i sommar.

Kramizzzar XXX
Sussi

Vad tror ni, visst har jag stor chans att få jobbet? (Varför hör jag en kör som ropar ""Don't quit your day job"?)


Hej och hå, över med bollen,

Så här tre månader innan tjejmilen, har jag bytt taktik från att försöka träna mig i form, till att vila mig i form.
Dessutom passar jag på att anlägga några extrakilon så att kroppen har att ta av under det kommande så påfrestande loppet...

Med andra ord går det inte så lysande just nu, någon som har sett min motivation?



Frosseri är mer lockande än träning- Är inte kakan klar snart?

Vi hade middag i går, en riktigt trevlig tillställning. Så trevlig att de enda glas som fanns kvar i "festglas"skåpet var vitvinsglasen och coctailglasen, allt annat hade vi använt. Diskmaskinen behövde köras två gånger.
I dag har man som en direkt konsekvens av gårdagens glasanvändande varit lite seg. Jag glömde att ställa fram chipsen i går, vilket jag i dag när jag friskt mumsade i mig en hel påse inte tyckte var särskilt otur.

Dagens outfit: Urtvättad, hålig collegejacka och grå kjol. Benen är orakade och sminket inte helt borttvättat.

Den 24:e maj var det dags att ta mjölkrutten ned till Belek i Turkiet. Efter att ha tagit en omväg via Östersund styrdes flyget söder ut. (Därav benämningen mjölkrutt)

sex tappra själar och en GPS fulladdad med E-type var med som i ett sällskap. Dessa swinglystna människor slapp åka den stora charter-bussen och blev istället inhämtade i en egen minibuss utrustad med välfylld öl-kyl. Detta tack vare att vi inte åkte med de stora drakarna utan åkte med Golfworld travel, som på ett förtjänstfullt sätt skräddarsydde vår resa.

Hotellet Kaya Golf Resort stoltserade med fem oputsade stjärnor som nog mer sanningsenligt kanske skulle ha varit fyra till antal. All-Inclusive var upplägget med helt okej som betyg. De konjaksdrickande i sällskapet var dock inte helt nöjda med att endast "Napoleon" ingick.  Förutom buffé-restaurangen fanns även en bokningsbar Ala Carte restaurang som drog upp helhetsbetyget. Synd bara att vi inte fick reda på denna tillgång förrän näst sista dagen.

Fyra rundor spelades på Kaya Golf Club och helt sanningsenligt måste jag säga att mitt spel sög. Banan var trots sin ringa ålder av sex månader i oerhört fint skick. Någon som har bättre koll på var de slår sina bollar skulle nog säga att banan inte hörde till de allra svåraste. Jag är dock helt säker på att vattnet hade någon bollindragande effekt, i alla fall på mina bollar. Jag hade i alla fall väsentligt mindre bollar med mig hem än vad jag åkte med, och då hade jag ändå nödköpt bollar av en i resesällskapet.

Finalen gick på Turkiets stolthet National Golf Club där damerna på Eurpatouren just nu spelar. Smal bana, många träd (förbannade träd) buskplantage (de stacks, väldigt mycket, aj aj aj) Djupa bunkrar, väldigt djupa bunkrar. En utmaning som jag nog kommer att uppskatta ju mer jag tänker på det i efterhand.



Bred och fin Fairway på Kaya Golf Club



Vill inte exponera mig själv i större storlek än så här.


Hål nummer 2 National Golf Club Antalya. Jo min boll ligger där i vattnet någonstans....



Stickiga aj, aj, aj buskar som var i vägen för min boll.


Inget bredband här inte, smalt på national.


Ett av få vattenhinder som inte tog min boll (National)


Hål nummer 18 på National.

Bah, var har magin tagit vägen? Vad gör dessa pojkar på isen. Dessa pojkar med en klubbteknik som verkar sponsrad av Philips senaste elvisp. Var är spänningen? Var är Arne och Ankan, tidigt nittotal, då när Sudden fortfarande kunde kallas söt.

Men det värsta är inte att glorian har fallerat, det värsta är periodpauserna. Hockey-analys, finns det något träligare att erbjuda tittarna framför teven. VI arma stackare som inte är på plats och därmed kan resa oss för att gå och köpa öl med popcorn? Jag har ingen som helst lust att ens anstränga mig på att lyssna på vad några förståsigpåare tycker om den första perioden. Chansen för att jag skulle tvingas in på isen i andra är så minimal att de tips och tricks som de presenterar ter sig tämligen onödiga.
Att jag tycker att de spelar skit, är vimsiga som några äggstinna hönor, och slåss som femåringar, det är det som är viktigt, inte var Claes Åkesson förlåt Runheim lyckas klämma ur Unger. Vad de tycker är ungefär lika värdelöst vetande för mig som vad katten Nisse i morse gjorde på Uppförsbacken i Obbola. '

Dessutom, snälla, snälla bildproducent, det räcker att visa målet EN GÅNG. Det blir inte roligare den tjugonde gången, mellan två reklampauser.

Släng in lite nattsudd i periodpauserna istället, betydligt mer konstruktivt och underhållande.